Under hösten 2017 och våren 2018 gjorde Victoria Eriksson Russo sitt examensarbete på WRS inom civilingenjörsprogrammet i miljö- och vattenteknik vid Uppsala universitet. Hon kollade på mikroplastförekomst i lakvatten från åtta avfallsanläggningar i Sverige: sju med deponi och en utan deponi.
Lakvatten har tidigare pekats ut som en potentiell källa till mikroplaster av bl.a. Naturvårdsverket, men inga tidigare studier har genomförts angående förekomsten. För att begränsa studien kollade Victoria på förekomsten av mikroplaster ≥ 100 µm i behandlat lakvatten.
Mikroplastkoncentrationerna i lakvattenproverna från avfallsanläggningarna med deponier var lika stora eller mindre än koncentrationerna i referensproverna. Resultaten indikerade därför att behandlat lakvatten innehåller låg eller ingen halt mikroplast ≥ 100 µm. Behandlat lakvatten från studiens enda avfallsanläggning utan deponi innehöll mikroplastkoncentrationer som var en tiopotens högre än i referensprovet, vilket indikerar att annan avfallsverksamhet än deponering eventuellt kan vara en källa till mikroplaster i behandlat lakvatten.
Mängdberäkningar baserade på de uppmätta mikroplastkoncentrationerna, antaget att funna mikroplaster fanns i just lakvattnet, indikerar att eventuella utsläpp av mikroplaster ≥ 100 mikrometer via behandlat lakvatten från alla avfallsanläggningar med deponi i Sverige maximalt är i storleksordningen tiotals kilogram per år. Resultaten innebär att behandlat lakvatten från avfallsanläggningar tros vara en obetydlig källa till mikroplaster i förhållande till andra mikroplastkällor i Sverige.
Hela rapporten finns att läsa här.
Victoria har börjat jobba på WRS efter sitt examensarbete. Hennes kontaktuppgifter finns här.
Foto på mikroplaster funna i lakvattenprov i studien, innan smälttest (a, b) och efter smälttest (c, d). Foto Victoria Eriksson Russo